Hilma af Klint. Hon var målarinnan, som hemlighöll vad hon höll på med i flera decennier runt sekelskiftet 1800-1900. När man väl tjugo år efter hennes död fick glänta på dörren till hennes inre tankar - i form av bilder - fick man en smärre chock. Sådana målningar hade man aldrig sett förut. Hon hade själv insett att på hennes tid var ingen mogen att förstå dem. Därför blev det denna långa väntan innan de visades offentligt. 

Många har gjort försök att i korta ordalag beskriva Hilma af Klint och hennes måleri:

- En abstrakt pionjär i det fördolda. - Tidsandans visionär. - Ockult målarinna som gör det osynliga synligt. - Den förste abstrakte målaren. - Abstraktionens moder…

Hilma af Klints debut och genombrott på den internationella scenen sker 1986 på utställningen The Spiritual in Art - Abstract Paintings 1890-1985 på Los Angeles Country Museum of Art. Sedan dess har hon intagit en given plats i ett sällskap av abstrakta berömdheter som Wassily Kandinsky, Katzimir Malevitj, František Kupka och Piet Mondrian. I New York Times  stod att läsa om utställningen i .Los Angeles: 

There are, in effect, five solo shows: on Kandinsky, Kupka, Malevich, Mondrian and Hilma af Klint, a previously unknown Swedish artist whose somewhat mechanical abstract paintings and drawings of organic, geometrical forms were marked by Theosophy and Anthroposophy. 

Diskussionerna om vem som egentligen var den förste abstrakte målaren kommer aldrig att upphöra. Många anser att det var Hilma af Klint - hon hade ju gjort sina första abstrakta målningar redan 1906, medan Kandinsky och de andra angrep sina dukar med icke-föreställande konst flera år senare.

En del tycker att hon inte spelade i samma division som de mer kända, och hävdade att en manlig målare hade aldrig fått samma uppmärksamhet. Andra anser att hennes målningar tillhör en helt annan, och dittills oupptäckt, konstriktning. Om det över huvudtaget var konst? Det finns säkert flera andra åsikter. Än är inte det sista ordet sagt…

Hilma af Klint hade en gedigen konstutbildning - hon hade studerat måleri på föregångarna till Konstfack och Konstakademien. Från att varit en ganska duktig porträtt- och landskapsmålare, började hon tidigt att intressera sig för det ockulta - det osynliga, som ska finnas på andra sidan.

Tillsamman med fyra andra kvinnliga målare startade Hilma af Klint en grupp (De fem), som intresserade sig för sådant som inte fanns, men som ändå fanns, men som var osynligt.

Gruppen hade seanser och fick kontakt med den andra sidans andar. Men till skillnad från "vanlig spiritism", där man tar kontakt med de döda, så var deras andar av ett annat slag - det var de andliga ledarna, som var budbärare åt De höga (mästarna).

Gruppen De fem tog emot meddelanden från den andra sidan och började med vad som kallas automatisk skrift. De lät någon annan, på andra sidan, föra den penna som någon i gruppen höll i sin hand. På så sätt formades omedvetet bokstäver och ord på ett pappersark. 

Sedan utvecklade de det hela och började med automatisk teckning, och på samma sätt som texter formades nu bilder. Det var långt innan surrealisterna på 1920-talet använde sig av den här metoden. Bland de mest kända då var André Masson och Salvador Dalí, och senare även Joan Miró med flera.

All kommunikation med den andra sidan dokumenterades noggrant i anteckningsböcker. Det fortsatte Hilma af Klint med även efter att gruppen hade upplösts.

Kvinnorna i gruppen De fem var långt ifrån ensamma i sin tro på på andliga väsen den här tiden. I slutet av 1800-talet gjordes flera upptäckter, som bevisade existensen av osynlig verklighet. Det var främst upptäckter av röntgenstrålar, elektromagnetiska vågor och radioaktivitet, som fångade folks intresse.

Ockulta läror som spiritism, och det stora intresset för den astrala världen, blev ett alternativ till kristendomen, som vid den här tiden tappade mark. Hilma af Klint och hennes vänner hade börjar med övningar som låg nära spiritism, men kom senare att luta sig mot den liknande, men mer trovärdiga teosofin  (religionernas religion), som också har ett vetenskapligt anspråk.

Den första januari 1906 hände något som skulle sätta sin prägel på hela återstoden av Hilma af Klints liv. Hon fick då ett erbjudande, från den andra sidans ande Amaliel, att göra Målningar till templet. Hon kände att hon var utvald och tackade omgående ja till denna hägrande uppgift, utan att veta något om det nämna templet.

Budskapet från den andra sidan hade också klargjort, att målningarna skulle göras genom en ledare från andra sidan, som skulle styra de penslar hon höll i sin hand - och att den första serien målningar skulle ledas av Ameliel själv.

Men innan hon började med sitt uppdrag skulle hon genomgå en reningsprocess under ett helt år - och då måste hon avhålla sig från att måla på sitt vanliga sätt.