Efter ett fyra års uppehåll återupptog Hilma sitt uppdrag med Målningara till templet i april 1912. Under tiden fram till dess hade hon inte målat något, förutom ett porträtt på beställning. Hon hade emellertid hållit sig a jour med strömningarna inom olika ockulta läror, där Rosenkreutsarnas esoteriska version intresserade henne mest.

Hon följde speciellt den tyske filosofen Dr. Rudolf Steiner och hans väg från teosofin till en variant som kallas antroposofi. En lära som ville överbrygga motsättningar mellan naturvetenskap och humanvetenskap. Och som dessutom understryker vikten av det västerländska kristna budskapet, vilket överensstämde väl med Hilmas och hennes vänners kristna värderingar.

Dr. Ruldolf Steiner höll teosofiska föredrag i Stockholm vid två tillfällen under 1912, men senare under samma år bryter han med de Teosofiska samfundet. Året därpå grundar hans anhängare det Antroposofiska sällskapet.

Anm. Antroposofi kommer från grekiskan, där aʹnthrōpos betyder människa och Σoφíα  står för visdom. Med utgångspunkt från sin filosofiska och antroposofiska verksamhet utvecklade sedan Dr. Steiner bl a Waldorfpedagogiken.

Vid den här tiden, omkring 1912, skulle Hilma och några av hennes vänner arrendera villa Furuheim vid Sjöängen på Munsö - en grannö till Adelsö, som hon hade så många goda minnen ifrån. Här skulle hon och de andra tillbringa somrarna framöver. Främst då Hilma och hennes bästa väninna Anna Cassel.

Folk i trakten kom ihåg Hilma som en smal, rakryggad kvinna med det mörka håret i en knut och alltid klädd i svart. Hon levde enkelt, närmast asketiskt, och umgicks inte med andra i trakten - aldrig med någon man. Det låter kanske skräckinjagande, men trots att de flesta såg henne som lite konstig, så uppfattades hon som både snäll och glad - även av traktens barn.

Både Hilma af Klint och Anna Cassel ställde ut målningar på Teosofiska samfundets europeiska förbunds 7:e kongress i Stockholm 1913. Hilma hade tidigare bara ställt ut på Konstakademien i Svenska konstnärinnors regi 1911. Men hon visade bara upp sina tidiga traditionella målningar.

Vid den här tiden hade en hel del nya namn samlats i kretsen runt Hilma af Klint. Bland andra friherrinnan Emilia Giertta och hennes syster fru Lallerstedt, doktorinnan Anna Ljungberg, fröknarna Lotta och Ida Cassel…

Senare utkristalliserar sig en grupp som stod Hilma närmast, och som betraktade henne som något av en levande ledare. Bland dessa fanns sannolikt Anna Cassel och fröknarna Hedström och Westberg.

Som framgår av de nämnda namnen och titlarna, så var esoterism inget för arbetarklassen. Teosofins anhängare kom från bildade borgerliga och högborgerliga miljöer, med inslag av adeln.

Hilmas måleri skulle även fortsättningsvis låta sig styras av ett högre väsen och en andlig ledare. Men den stora skillnaden mot tidigare var, att ingen längre skulle styra hennes penseldrag. Hon har själv sagt att hon bara var ett delvis medium, som kunde ta sig friheter att göra sina egna tolkningar av de budskap hon fick. Hennes målningar blev mer kraftfulla och med ett bildspråk som kan hänföras till kristendomen.

Den första serien efter återkomsten utgörs av sju oljemålningar med kvinnan som tema. Den första bilden i denna serie visar en kvinna klädd i violett, som betraktar sin smycken: Sic transit gloria mundi (världsliga ting är flyktiga). De följande sex bilderna visar olika kvinnor klädda som nunnor - de benämndes: Försakelse, Tvekan, Förödmjukelse, Hopp, Glädje och Hänförelse. Med denna talande serie tycks Hilma ta avsked från en värld av ytlig fåfänga och börja sitt nya liv.

Serie US, Grupp VIII, 1913.

Hilma började med sina serier och grupperade Målningar till templet året därpå. Hon hade gjort ett antal teckningar och akvareller, som på hösten 1923 skulle utgöra grunden till serien US - som skulle utföras på uppdrag av de andliga ledarna. Det skulle bli sju oljemålningar på duk i varierande format.

Från och med nu skulle hon ledas efter det talade ordet, som hennes vänner skulle nedteckna åt henne. Tidigare hade hon ju tagit emot sina uppgifter genom eterkroppen och hade själv varit overksam. Nu skulle hon ta emot sin uppgifter genom astralkroppen och därmed vara medveten om vad hon gjorde.

Kunskapens träd, serie W, 1913 och 1915.

Hilma fortsätter med en serie, som hon kallar Kunskapens träd. Serien omfattar sju akvareller i formatet 46 x 39 cm - som är gjorda vid två perioder under 1913 och 1915. Serien har ingen gruppbeteckning då hon själv troligen betraktade dem som skisser till något större.

Här beskriver Hilma ett utvecklingsförlopp som inleds med en balanserad oskuldsfullhet till en komplex delning av kvinnligt och manligt - till syndafallet och till avlandet av ett barn.

I de här akvarellerna står gult och blått för de kvinnliga och manliga principerna som måste förenas, liksom det ljusa och mörka, liksom det platta och tredimensionella. De handlar också om en förening av religioner - Hilmas träd lär anspela på en forntida indisk källa, asvattha (bodhi) - det heliga trädet som Buddha fick sin upplysning under.

Enligt kännaren Åke Fants bok finns följande text på baksidan av den andra målningen (utdrag):

Vi skola förklara för Eder, hur härmed sammanhänger. Det är vår afsikt att framställa en urbild för hvarje gång vi gifva Eder en teckning, en urbild av ett nytt skede. Det är således af största betydelse, att I förstån hela planläggningen. Vi vilja ge Eder en inblick i detta.

De första av de båda världsträden är som I väl förstån ett försök att framställa det ögonblick, då begäret har vaknat. Det nästa är meningen att framställa det ögonblick då begäret har lyckats intränga i den del af människosjälen, som ännu är så att säga frigjord, frigjord från materiell dragning fastän underkastad i mental mening. I förstån väl, att på det astrala planet är det nödvändigt, att människosjälen är delad även där i 2 halfvor. Det är således nödvändigt...

Svanen, Grupp IX/SUV, Serie SUV/UW, 1914 - 1915.

Under perioden från oktober 1914 till mars 1915 arbetade Hilma med en serie som hon kallade Svanen. Det skulle bli 24 målningar i både olja och tempera på duk i varierande format - runt 150 x 150 cm.

Här skulle hon skildra det astrala (mentala) planet, men inte i form av människor utan i gestalter av en svan. Svanen är symbolen för det översinnliga i många mytologier och religioner.

Här finns både avbildade och abstrakta former. Gruppen börjar med sju bilder, som visar kampen och sammansmältningen av den vita kvinnliga svanen och den svarta manliga som byter färger under själsstriden. Resten av bilderna är abstrakta med geometriska symboler som förenas - förutom den sista, där  svanparet återkommer och förenas i mentalplanets androgyna (tve-könade) tillstånd.

Duvan. Grupp IX/UW, Serie SUV/ UW, 1915.

Serien Duvan består av fjorton bilder gjorda i olja och tempera på duk i varierande format. De beskriver kampen mellan det goda och det onda - en kamp som aldrig får ett slut. Duvan representerar det goda, liksom hjärtat och korset. Det onda varierar, men en elak drake och onda andar hittar man i en del bilder.

Den här ständiga kampen förklaras enklast vid en betraktelse av målning nr. 9. Där ser man St. Göran försvara korset mot draken - som understöds med spiralformade krafter från illasinnade varelser i nedre högra hörnet.

Under 1915 ska Hilma också ha arbetat med en ogrupperad serie med män som tema. Män med varierande utseende, som bär mörkblå munkdräkter.

Bilderna åtföljdes av texter som Nästa trappsteg, Det anförtrodda godset, Jag har sett ljuset, Herre icke som jag vill utan som du befaller.

Altarbilder, Grupp X, 1915.

De tre avslutande altarbilderna kan sägas vara något av kronan på verket. En essens av alla tidigare målningar. En sammanfattning. De är målade i olja, tempera och guld på duk och mäter 185 x 152 cm.

Målningarna tycks ha en gemensam nämnare i kraftsamling. I den första bilden riktas den färgrika kraften, eller energin, i triangeln upp emot den runda kärnan - solen som sprider sina varma gula strålar omkring sig. Kraften kan tänkas utgöras av andlig energi, kanske mångfald, eller...

Det finns ingen solklar tolkning av de här bilderna, men man kan ana att det var en mycket speciell serie, som hade en särskild betydelse för Hilma.