Memoarer & Bildografier
Sigrid Hjertén och
Isaac Grünewald.
Här möter vi det färgstarka paret Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald, som målade om den svenska konstkartan i sitt kolorerade expressionistiska stuk. Det började åren efter sekelskiftet 1900, då Paris ännu var konstens huvudstad i La Belle Epoque... En fantastisk resa som tyvärr får ett tragiskt slut.
.
Hoppas att du får en intressant och givande åktur med det svenska konstnärsparet och deras verk!
En liten aptitretare!
Du får följa med på Sigrids och Isaacs spännande resa från deras uppväxt, hur de träffades och deras första år i konstens, modets och nöjernas huvudstad Paris - vi befinner oss nu i La Belle Époque. De var båda elever hos Henri Matisse i hans Académie - tillsammans med andra kunskapstörstande målarstudenter. Många från Sverige och Skandinavien.
I Paris skulle de lära känna den tidens främsta målare och poeter. De accepterades och umgicks flitigt med Paris-konstens avantgarde - och inte bara med skandinaverna som många av de andra svenskarna. De hittade sina stamställen på caféerna i Montparnasse. Förutom den skandinaviska gruppens Café de Versailles också de mer universella
Le Dôme, La Rotonde och La Closerie des Lilas.
När Sigrid och Isaac återvände hem till Sverige tog de med sig det nya franska måleriet. Av Matisse döpt till Expressionismen. Tillsammans med några likasinnade unga svenska målare från Paris-tiden tog de på sig den svåra (omöjliga) uppgiften att introducera detta lättjefulla och hemska måleri för den svenska publiken. Den första utställningen, som anordnades av gruppen De unga (1909 års män), räknas som den moderna konstens genombrott i Sverige. Då var publiken ganska likgiltig, men De unga menade allvar genom att ställa ut sina nya alster på ytterligare två utställningar. Nu ännu djärvare, med ännu mer skrämmande och nymodiga våghalsigheter.
.
La Belle Époque (Den ljuvliga tiden).
Caféernas Paris.
Då blev det annat ljud i skällan. De flesta kritikerna rasade och den hårt prövade publiken visste inte om de skulle skratta eller gråta. Sigrid fick inte vara med eftersom De unga bara var för män. Först några år senare, när Isaac hade ombildat gruppen till De åtta, fick hon också ställa ut. De åtta var den tidens svenska målarelit. I folkmun blev de Grünewaldarna, eftersom han som hördes och syntes mest. Och kanske den mest vågade av dem.
Konstens Paris.
Modets Paris.
Sigrid och Isaac hade några av sina bästa år som målare under det första världskriget, med otaliga stockholmsmotiv från sin ateljé vid Kornhamnstorg och sedan vid Stadsgården. De hade det inte lätt ekonomiskt i början, men de var ett team som höll ihop och kämpade. De målade tillsammans och de stödde varandra mot alla elaka tungor: Isaac var ju jude, och sådana skulle hållas kort. Sigrid var ju fruntimmer, och kvinnfolk skulle ju inte måla, de skulle sköta hem och hushåll.
Efter kriget återvänder Sigrid och Isaac till sitt älskade Paris, som nu hade hade kommit in i perioden Les Années Folles...
.
Les Années Folles (Det glada 1920-talet - De galna åren).
Återkomsten till Paris.
Ljusets Paris - La ville lumière.
Museernas Paris.
Parkernas Paris.
Förlustelsernas Paris.
Sällkaplivets Paris.
Konstnärselitens Paris. Bilden har tagits fram av Christie´s auktionsfirma i London (Fernando Vicente).