capstantia

Skottarna och Reel

Så var det dags att besöka kontoret i Aberdeen. Det var tredje gången för min del. Jag blev lika förundrad, varje gång, över hur grått allting var. Förklaringen var att stan, till stora delar, är uppbyggd av hus med grå granit. Varje gång jag var där, var det dessutom alltid mulet. Och då blev ju stan ännu gråare. Men allt det här gråa kunde man stå ut med, eftersom människorna var desto mer livfulla. Det skulle visa sig lite senare i den här berättelsen.

Nu hade skottarna hade ordnat med ett besök hos ett känt oljebolag, som opererade plattformar i Nordsjön. Vår delegation skulle ledas av den nye chefen för Storbritannien. Väl ankomna till Aberdeen hade den nye chefen en, vad han kallade, strategisk genomgång med oss. Han gick minutiöst igenom det förväntade händelseförloppet för vårt besök på oljebolaget. Han redogjorde för olika tänkbara scenarier, och hur var och en skulle agera, om olika situationer uppstod. Efter någon timme gick jag ut ur rummet, och demonstrerade vad jag tyckte. Besöket var ren rutin för mig och Anthony. Vi visste redan hur slipstenen skulle dras. Här behövdes inga teoretiska strategier. Vi ignorerade den tänkta planen fullständigt. Redan efter någon timme, hade vi kommit i hamn med en affär. Den akademiske nye chefen hade inte fått en chans, att förverkliga sin teoretiska strategi.

Sedan var det gemensam lunch. Jag hade lärt känna våra skottar sedan tidigare. Främst då deras platschef, och dennes förtrogne. Kennet och Malcolm hette de. Lunchen intogs på deras stam-pub, på gångavstånd från kontoret. Många av de anställda var där. De flesta åt sandwichar och drack öl. Vi som hade varit med på kundbesöket, tillät oss en liten skotsk whisky. Vi skålade med Kennet och Malcolm. Kennet fick i sig sina dagliga tre whisky till lunchen, och spädde på med en par pintar öl. Puben hade skotskt öl som sin specialitet. Stämningen var upprymd. Tillbaka på kontoret försvann Kennet. Han hade för vana att, efter sina pub-besök på lunchen, låsa in sig på sitt kontor och ta en timmes siesta. Och då fick han absolut inte störas.

Skottarna besökte vid något tillfälle vårt kontor i Sverige. Det var chefen Kennet och och hans förtrogne Malcolm. Jag fick förmånen att bjuda hem dom en av kvällarna. Bland gästerna fanns också de från vårt kontor, som kunde vara aktuella för jobb i Skottland.

Skottarna anlände i taxi frampå kvällskvisten. Till övriga gästers förtjusning, var de klädda i sina respektive klans munderingar. Kiltar med olika rutmönster. Läderväskor på magen. Knästrumpor och konstiga skor. Endast de tofsprydda baskrarna saknades. Och inte heller hade de med sig några säckpipor. Hur det var, med den där omtalade kniven i ena strumpan, blev en senare fråga. Vid ankomsten förärade Kennet mig en flaska tolvårig Single Malt Scotch Whisky. Inga dåliga grejer.

Innan vi satte oss till bords, i trädgården, inledde vi med några glas Champagne. Alla blev ganska omgående mycket talföra. Precis som det var tänkt. Det finns inget bättre sätt att få igång ett sällskap, som med ett gott sprattelvatten. Även han, som inte var så bra på engelska, lossade snabbt på tunghäftan.

Min fru serverade måltiden. Det var plankstek. Till denna dracks det öl och snaps. Det var svenska varor, Pripps Blå och Skåne Akvavit. Samtalet tog ordentlig fart. Och ett naturligt ämne var ju skottarnas klädsel. De olika klanerna har olika mönster på sina kiltar. Och det tycks det finnas otaliga variationer av.

Då förtäljdes det, att den där kniven, som de brukar ha i ena strumpan, heter Sgian Dubh. Det betyder svart kniv. Inte för att den var svart till färgen, utan för att den förvarades gömd. Att skottar var snåla hade jag hört, men att de var lömska också… Visa knivarna, tyckte någon. Men denne någon blev besviken. Knivarna hade beslagtagits redan på flygplatsen i Aberdeen. Men de hade i alla fall försökt, urskuldade de sig.

Sedan kom vi in på ämnet whisky. I Skottland stavar man whisky. I Irland, whiskey. En stavning, som irländarna tog med sig, när de utvandrade till Amerika. Där stavar man alltså också whiskey. När jag lite skojfriskt sa, att den medtagna whiskyn hade ju bara lagrats i tolv år. Då fick jag en lång utläggning om whisky, och dess historia. Då fick vi bland annat höra, att om du så lagrar en whisky i hundra år, så smakar den likadant som om den vore tolv.

Måltiden fortsatte. Rösterna höjdes. Så blev kaffe och konjak. Samtalsnivån ökade. Nu var det riktigt livat. De lille fyrkantige Kennet hade börjat kasta lystna blickar på min fru. Han var känd som en kvinnokarl. Flera ungar på stan, sas det. Nu började gästerna sjunga också. Eller skråla rättare sagt. En dålig blandning av skotska folksånger, och svenska snapsvisor. Till slut började det bli så stimmigt, att jag riskerade grannsämjan. Jag föreslog att vi skulle bryta bordet, och fortsätta inomhus. Vi gick upp till husets övervåning. Där fortsatte festen med svensk grogg. Gin, whisky och rom, med isbitar och tillhörande virke. Samtalet fortsatte. Och nu var det flera sådana på gång samtidigt. Och att tala till punkt kunde man glömma. Ibland, när engelskan inte räckte, uppfanns nya konstiga ord.

Plötsligt reser sig skottarna. Tillsammans går de fram, och ställde sig på den obefintliga scenen framför oss. De började sjunga på någon obekant rotvälska. De kopplade armkrok med varandra, och började dansa. Det var skottarnas dans Reel. Fötterna slog som trumvirvlar mot golvet. All vi andra klappade takten. Det gick fort nu. De dansade tills de inte orkade längre. Svetten lackade i deras pannor. Deras kiltar var ju av helylle. Sju meter tyg, påstås det. Dansen tog slut lika plötsligt som den hade börjat. Jubel och applåder.

Festen varade ytterligare någon timme. En väntande taxi talade om för skottarna, att nu var festen slut. Morgonen därpå hjälpte jag till att plocka bort efter oss, där uppe. Då fick jag en smärre chock. Hela gårdagens dansbana, den obefintliga scenen, var som grovt sandpapper. Det var tydligen någon slags spikskor, de hade haft på sig när de dansade. Och detta hade blivit för mycket för mitt parkettgolv. Men roligt hade vi. Men dyrt blev det. Ett nytt golv är inte billigt.