capstantia

University of Jets

Det blev hastigt påkommet. Att vi skulle åka till England på semester. Det fick bli en kombination av arbete och semester. Första veckan skulle jag jobba, medan min fru skulle släppas lös i London. Snabbaste vägen var en bilfärja från Göteborg.

Färjan var fullbokad, så när som på några sovplatser längst ner mot kölsvinet. Det var ett riktigt dåligt boende. Vår kabyss, var en av många, i ett större utrymme. Förutom de två britsarna fanns ingenting. På slafarna fanns kudde och filt. Väggarna var av enklaste slag. Av masonit kanske. Och upp mot taket saknades det en halvmeter vägg. Dörren var i samma material som väggarna och försedd med en enkel hasp.

Av denna korta beskrivning förstår du säkert att ljudisoleringen var näst intill obefintlig. Nästan så man kunde höra grannarnas andetag. Jag har aldrig övernattat i en fyllecell, men i en sådan får man väl åtminstone vara i fred. Kvällens farhågor besannades, då grabbarna boys trillade in frampå småtimmarna, när färjans nattklubb hade stängt. Det blev inte mycket till sömn den natten.

Min fru följde med på en del arbetsresor, och fick ta hand om sig själv i de städer vi var på kundbesök. Det hände ganska ofta, på de här kundbesöken, att jag fick frågan om vilket universitet jag hade gått på. De första gångerna skruvade jag på mig och blev lite generad.

När jag tröttnat på frågan, började jag svara: Studied at Jets. Ganska ofta blev svaret Oh… de verkade mycket imponerade, som om dom visste smeknamnet på det där kända universitet.

Men de som blev osäkra fortsatte: And Jets means? Då klämde jag till med en blixtsnabb harang: Jets means jönköpingsstadstekniskaskola. Aha… de hade inte fattat ett dugg, men ville inte verka dumma. Så lätt blev man av med sitt skolkomplex. Jag var till och med stolt över att ha gått i den skolan.

En del dagar gjorde min fru och jag London tillsammans. Vi tillbringade en hel dag på Harrods, detta jättestora varuhus. För min del blev det både tröttsamt och dyrt. Men hustrun trivdes som fisken i vattnet. Jag gillade ju mest att strosa omkring i Soho, och områdena däromkring. I Foyles bokhandel kunde man ju slå ihjäl några timmar. Men det var som gjort för en intressekonflikt, så jag fick skynda på. Vi avrundade vårt London med musikalbesök. Den här gången blev det The Phantom of the Opera.

Den egentliga bilsemestern blev inte riktigt, som vi hade tänkt oss. Först genom England, ut mot nordväst. Sedan rakt norrut. Vi siktade på några dagar i Skottland. Men vi ville prova på både engelskt publiv, och att bo på deras Inns. Och sådant var mest givande i de många småställena vi passerade. Det drog ut på tiden, så Skottland fick bli en annan gång. Det var intressant att möta ortsborna på pubarna längs vägen. Men ibland verkade de betrakta oss, som ett par från någon främmande planet.

En överraskande övernattning på slutet a resan, ett tiotal mil norr om Blackburn. Där hittade vi en liten mysig by, med en skylt med Bed and Breakfast. Pilen pekade upp mot en lummig höjd en bit bort. En avsides belägen drömvilla högt där uppe. Där skulle vi övernatta.

Från rummet, på övervåningen, var det en sagolik utsikt över havsbukten nedanför. Värden bjöd på te och scones i salongen. Allt var i det närmaste perfekt. Vi satt länge på rummet och beundrade solnedgången över vattnet.

I samma veva som vi skulle börja ta för oss, drog vår värdinna ifrån gardinerna. Vi tittade storögt på den vidunderliga bukten från igår. Vi minns den, men nu plötsligt var den borta. Den hade förvandlas till en uttorkad jättestor plätt, som var täckt med vattrig dynga, stenar och en massa skräp.

Naturligtvis var det tidvattnet, som hade spelat oss ett spratt. Visst hade vi blivit besvikna, men efteråt så kunde vi bara skratta åt den magiska förvandlingen.

Återresan till Göteborg, på samma färja som tog oss till England, var inte alls den andra lik. Vi hade bokat i tid, så nu fick vi uppleva färjans absoluta förstaklass. Det var skillnad det, mot vår förra upplevelse på båten.

Breda härliga sängar, sköna fåtöljer, minibar, egen toalett, sjöutsikt… och så pricken över i-et, en flaska champagne i ishink och ett stort fat med färsk frukt. Efter en god bit mat, summerade vi resan över ett par glas bubblor. Sedan kröp vi ner under de fräscha och svala duntäckena.

Vi hade tydligen sovit hårt, för vi hade inte märkt att vi redan var i hamn. Och det hade vi tydligen varit en bra stund. Vår bil var den enda kvarvarande på bildäcket. Vi fick sno oss på, annars hade vi väl återkommit till England med studs.