Frisco The City

Seminariet i Los Angeles kombinerades med några studiebesök i Silicon Valley, söder om San Fransisco. Och naturligtvis bosatte vi oss i stan, på ett hotell i city. Alla var ju sugna på att uppleva staden San Fransisco. För mig var det ju ett av flera tidigare besök, men jag såg ändå fram emot att vara här. Lika spännande varje gång. Stolt som en tupp, visade jag upp min stad för de andra. Golden Gate, Chinatown, Fischermans… Och förutom de här vanliga attraktionerna hade jag en del annat att bjuda på. Det blev mycket att dinerande under den här vistelsen. Du får några smakprov.

Diskussen om San Francicus nicknames har varit livliga. För en de besserwissers är Frisco eller San Fran förlegade. Vill man hänga med i tiden så kallar man stan för The City rätt och slätt.

I San Fransisco ska man ju, enligt förstå-sig-på-are, koncentrera sig på tre olika typer av menyer: Kinesiskt, italienskt och seafood. Vi beslöt alltså att avstå det mexikanska och den där oxfilén. Det mexikanska blir ju bättre, ju längre söder ut man kommer. Så det köket hade vi redan provat på i Los Angeles och San Diego. Och grillade eller stekta köttstycken, som Sirloins och T-bones, kan man ju få lite var stans. Så vi började med seafood: Stilla havets läckerheter.

Det fanns en speciell restaurang nere vid Fishermans Wharf, som hette Fisherman´s Grotto. Mycket omtyckt av lokalbefolkningen, sas det. Och för en del var den omtalat i hela världen. När vi var där hade The Grotto funnits i över femtio år. Och eftersom den finns kvar än idag, så lär den nu ha omkring sjuttiofem år på nacken. Att leva så länge tyder på, att det som serveras är av hög klass. För säkerhets skull hade vi bokat bord i förväg. Och tur var väl det, för vid åttatiden var restaurangen nästan helt besatt. Jag valde för min del en av deras specialiteter: Cioppino Seafood Stew. En riktigt god seafoodsoppa med krabba, räkor, bläckfisk och musslor. Allt upptaget ur Stilla havet samma dag. Av Grottos egen lilla fiskeflotta påstod man.

Sedan var det dags att prova det italienska köket. Då tar man sig givetvis till Little Italy. Här fick man faktiskt en autentisk känsla av Italien. Låga kvarter, med butiker för charkuterier, ostar, gellatoglass,... Och så en uppsjö av små restauranger, barer och kaféeer. Vi hade svårt att bestämma oss. Vi fick gå på magkänslan.

Till slut fastnade vi för en av dem. Jag tror den hette Trattoria Pinocchio. Vi beställde mest sådant, som vi kände igen hemifrån. Spagetti Bolognese och Lasagne, med husets hemlagade pasta och versitileost. Själv tog jag en Cotoletta alla Cacciatora, med krossade tomater och champinjoner. Till detta avnjöt vi naturligtvis en god Valpoliciella. Vi avrundade det hela med en Expresso och ett glas cognac Visst smakade det bra, men det var ingen höjdare. Tre stjärnor av fem möjliga.

Efter en drink i baren på hotell Fairmont, unnade vi oss faktiskt limousiner till en stjärnprydd kinesisk restaurang. Hakkasan hette den, tror jag. Den låg i närheten av Chinatown. Det var en upplevelse att få inmundiga en lyxig kinesisk supé. Något som man inte kan förvänta sig av ett vanligt kinesisk sylta. Här var det vita dukar på borden, och välpusade snedögda kypare. Soft bakgrundsmusik och dämpad belysning gav en tought av orienten. De flesta av oss åt med vanliga bestick. Inget strulande med pinnar. Det hela var en balansakt, mellan orientens Kina och aristokratins Europa. Det enda jag kommer ihåg om maten, är champinjonsoppan som entré och Pekingankan som huvudrätt. Vi drack ett syrligt Pinot Noir-vin, har jag för mig. Men sen är detaljerna borta. Kanske för många aperitifer på Fairmont.

Vi hann också med den stora stadsparken Golden Gate Park. Den är verkligen stor. Mycket större än Central Park i New York. Här erbjuds det mesta för avkoppling och rekreation. Speciella trädgårdar, små sjöar, museer, skulpturer... Och så sportplaner förstås. För baseboll, fotboll, tennis… Många hade picknick, på sina filtar, i gräset bland träden. Andra gjorde taktfulla gymnastiska gruppövningar. En del yogade. Cykling var populärt. Liksom skejting och rullskridskor. En halvdag, och du har inte sett, eller upplevt, en bråkdel. Men det var skönt av komma bort från det brusande storstadslivet några timmar.

Vägen gick över den lätt svajande, bortemot tre kilometer långa hängbron, Golden Gate Bridge. Först norrut på Highway 101, men efter en stund gjorde vi en avstickare till Highway 29. Mot Sonoma och Napa. Här börjar det vindistrikt, som lite slarvigt kallas Napa Valley. I själva verket är det flera områden med vinodling.

Det finns mängder av vingårdar i Napa Valley. På den här dagsutflykten hann vi bara med att besöka bråkdel av utbudet. Om man sedan är intresserad av rundvandringar på vingårdarna, så räcker knappast en dagstur. Det finns dom som stannar i veckor.

Vi besökte Robert Mondavi, Rutherford Hill, Beringer och Raimond Winerey. Den främsta druvan, är Carbenet sauvignon. Men det förekommer även andra blå druvor, som Zinfandel, Merlot, Pinot Noir och Shiraz. Längre söderut, i Sonoma valley, är den vita vinets druva Chadonney också vanlig. Idag rankas vinerna från Napa Valley och Sonoma Valley högt bland vinkännare. Många av dom finns också hemma på Systemet.

Det man mest kommer ihåg från den här utflykten var, att vi fick byta chaufför på hemvägen. Han som körde, hade fått i sig lite för mycket av det smakfulla vinet. Det blev ju ett par glas vid varje uppehälle. Och hade man då inte kurage nog, att spotta ut efter varje smakprov, så blev det som det blev. Men eftersom vi andra inte heller hade spottat i glaset, så upptäckte vi inte faran förrän vi körde av vägen i en krök, och hamnade i ett buskage. Till hotellet tog vi oss. Men det gick ganska långsamt.

De arbetsamma vardagarna tillbringade vi mest i Silicon Valley, strax söder om San Fransisco. Vi hann med tre besök på två dagar. Ett par av besöken uppvisade inga nyheter för mig: Frame Technology och Documentum. Vi, på vårt företag, var redan flitiga användare av deras produkter. Men de för de andra, i vårt sällskap, verkade besöken vara mycket givande. De visade stort intresse både för befintliga produkter, och vad som komma skulle. Även besöket hos läkemedelsföretaget CSC var lyckat. Här handlade det mycket om rationell versionshantering av dokument, i processen för ett läkemedels tillkomst och godkännande.